Om Bird in Suit media

Det var ett tag sen jag gick ut gymnasiet och nu, efter lite mer än fyra år, så slängde jag i samband med den stora pappersrensningen inför flytten, mitt projektarbete från 2005. Jag tyckte då att jag skrivit hur mycket som hellst, men i jämförelse med marknadsplanen jag och min grupp sitter med nu kan mitt gymnasiala projektarbete betraktas som telefonklotter.

Min Lillebror tar studenten ungefär samtidigt som jag tar min examen och via Facebook fick jag nu se att Joacim och hans vän startat ett UF-företag; Bird in Suit Media. Och jag måste säga att deras show reel är riktigt snyggt gjord, det samma gäller loggan.
Det är alltid skönt att veta att man har någon i familjen som har skills vad gäller grafisk utformning.

Om att packa tallrikar i Dagens media

Här sitter jag och packar porslin i 10 nummer av Dagens Media. Efter tre tallrikar var jag kolsvart om händerna. Kvalitetspapper i all ära, men jag blir svart om händerna bara jag tittar på tidningen. vad är grejen med allt överflöd av trycksvärta Dagens Media? Och pappret räcker inte ens runt mina tallrikar helt. Näe, det kanske mest är kvällspressen som lämpar sig till flyttpackning dessutom sitter deras trycksvärta liksom mer kvar på pappret.
Men med Dagens media som porslinsdämpare hinner man både läsa om något vettigt samtidigt som man packar.

Jag är inne på åttonde flyttlådan nu, tredje bokhyllan och enda väskan med skor. Om jag var
läsare och läste det här så skulle jag tro att ”Den här tjejen är färdigpackad” för det kan man ju lätt tro. Men nej, vid varje flytt blir jag förvånad över hur stor plats allt tar även om jag rensat och slängt allt  jag kan. Nu senast gjorde jag mig av med 9år gamla papper som jag tidigare tydligen trott att jag skulle få  nytta av.

Om 10 dagar flyttar jag från Malmö tillbaka till Karlstad där jag förra veckan fick tag på ett
förstahandskontrakt. En etta på 43kvm i ett trähus på Strand i Karlstad. och jag känner mig väldigt nöjd och en smula förvånad över att jag alltid ”lyckas med sådana konststycken” som fröken Lundell uttryckte sig.
Det ska bli fruktansvärt gôtt att komma tillbaka och nu tänker jag inte flytta på flera år.

Det är 9 dagar kvar i skolan och sen är det en December i Värmland i lugn och ro innan min andra och sista LiA börjar på Projecta och Värmlandsteatern. Sista dagen i skolan är även dagen för presentation av marknadsplanen 2011 som vi jobbat med i sju veckor för Tourism in Skåne. och om 11 dagar har En Julsaga premiär för fjärde gången på Värmlandsteatern. Det ska bli spännande att se julkalendrarna vi i MF-gruppen fixat i 70×100 måttet.

Tight tidsschema säger du.
Inga problem säger jag.

Om Social networking for rookies

När jag stod på flygplatsen i Dublin och scannade böckerna i hyllan på Eesons så hittade jag ”Social networking for rookies”. Då läste vi kursen Försäljning och CRM system. Att CRM system över huvud taget fick stå med som kursrubrik, det avsnittet var inte speciellt stort eller relevant, men vi vet nu vad det är i alla fall. Sen att köpa dyr studentlitteratur som man inte har någon annvändning för. Kursen var mycket inriktad på nätverk och socialkompetens och då hade Social networking for rookies varit ett bra och trevligt alternativ till kurslitteratur.

Social Networking for Rookies

Om SVT ändå hade en julkalenderkommitté

Igår fick jag offerten för julkalendrarna! Nu väntar jag bara på ett OK från teatern så kör vi igång. Det är nog bara jag som känner mig lite stressad, men jag litar helt på City Tryck och att de fixar biffen som de alltid gör, och att den än så länge eventuella julkalendern kommer ut runt 6 november.

Svt har lagt ut mer information om julkalendern 2009 ”Superhjältejul” . Personligen är jag skeptisk, jag hoppas för guds skull att den faktiskt är något att ha så att jag kan bibehålla lite hopp för julkalendern 2010, då jag tror att det är Göteborg som står för julkalendern. Annars så hoppas jag att Barnkanalen visar en annan julserie i repris, Danskarna är sjukt duktiga på att göra barnprogram utan att göra det för barnskligt och gärna med en gnutta inblandning av historia.
Är det något jubileum framöver för själva SVT-julkalendern? Det vore hur kul som hellst om man gjorde en ny berättelse men med en touch av/inblandning av alla bra julkalendrar sen starten. Som ett nyskapande potpurri där barn får ett nytt äventyr och vuxna får en härlig känsla av nostalgi…  Någon som vill släppa in mig i SVT:s julkalender kommitté? Finns det inte en sådan så säger jag att det borde finnas…

Detta står på SVT:s hemsida om årets julkalender:

Superhjältejul i årets julkalender

Superhjältar, superskurkar, äventyr, humor och massor av musik – det är ingredienser i årets julkalender: Superhjältejul. Superhjältarna är Supersnällasilversara och Stålhenrik, och superskurkarna är många och otäckt påhittiga för att göra livet surt för jordens barn. Huvudrollerna spelas av Sara Edwardsson och Henrik Ståhl. I rollen som superskurkarnas superskurk möter tittarna ingen mindre än Eva Rydberg. För regi svarar Carl Englén.

Supersnällasilversara och Stålhenrik har blivit pensionärer och bor på en pensionärsplanet i rymden som heter Julstjärnan. Där är det alltid jul! En dag kommer deras barnbarn Vega och Nova på besök och Stålhenrik tar tillfället i akt att berätta om sitt och Supersnällasilversaras första äventyr tillsammans. Äventyret då de besegrade bov efter bov och hjälpte massor av barn i nöd.

Det första äventyret berodde egentligen på superskurken Gjerta. Hon var slug och tog över Barnverket på jorden, som har till uppgift att ordna det bra för barnen. Gjertas plan var att ta bort skrattet från alla barn. Det gjorde hon genom att skicka ut sina skurkar att förstöra för barnen på olika raffinerade, sätt.

Samtidigt händer det mystiska saker på julstjärnan, något som bara Vega och Nova lägger märke till. Men det bor ju bara pensionerade superhjältar på julstjärnan, inga skurkar så långt ögat kan se! Vega och Nova fortsätter att träna på sina superkrafter och hoppas på ett eget äventyr.

Supersnällasilversara och Stålhenrik som spelas av Sara Edwardsson och Henrik Ståhl är välkända figurer för barnen sedan tidigare serier. Sara och Henrik har båda två också varit programledare för Bolibompa.

Manus till Superhjältejul är skrivet av Jan Vierth, Anders Sparring och Pasqual Vallin Johansson. Figurerna Supersnällasilversara och Stålhenrik är skapade av Henrik Ståhl och Sara Edwardsson. Musiken är skriven av Robert Gehring. Sångtexterna är skrivna av Sara Edwardsson och Henrik Ståhl. Mycket musik utlovas!

Julkalendern sänds varje dag, med start den 1 december och avslutning på julafton. Varje dag kl 7.15 samt kl 18.45, både i SVT1 och SVT Barnkanalen.

I rollerna:
Supersnällasilversara – Sara Edwardsson
Stålhenrik – Henrik Ståhl
Nova – Mathilda Thofte
Vega – Kajsa Halldén
Gjerta – Eva Rydberg
Flemming Flink – Esben Preztmann
Ture Tvestjärt – Shebly Niavarani
Anna Flabet – Malin Cederbladh
Klante Volante – Per Burell

Om gamla vänner och gamla hus

Jag har en gammal god vän, inte gammal som i att vi varit vänner i hela mitt liv, utan gammal som i 74år och inte nästan 24år som jag själv.  Vi har varit vänner i snart nio år och vi ses som minst två gånger om året mellan telefonsamtalen.
Första gången jag träffade Lola var jag nätt och jämt 15år och ute på båtluff i Stockholms skärgård. Sen dess har vi hållit kontakten och druckit drinkar till Hasse & Tages guldkorn i stereon och hon var med och valde min balklänning till kadettbalen och hon sydde min studentklänning.
Nu bor hon i Älta, där jag varit jag vet inte hur många gånger, och där i närheten ligger det sötaste lillaste drömhuset jag sett. Vi brukar ta en sväng förbi huset och försöka få en glimt mellan de täta buskagen när det är fint väder.
Jag gick hem tidigt idag och på dörrmattan låg ett brev från Lola. Huset är till salu och hon hade varit på visningen. Jag önskar verkligen att jag var där. Huset på Hedvigslundsvägen 10 har ett utropspris på 2,7 miljoner kronor, varav bara tomten utan hus är taxerad till 2 miljoner. Det hade varit över 500pers på visningen och mäklaren från Mäklarhuset var helt chockad.
Det var flera som talat om att huset hade varit deras drömhus i 20-30år, och jag kan förstå det. Det lilla huset på tomten har ruttna golv och båda husen behöver renovering.
Det betyder att nästa gång det är till salu, för det hoppas jag verkligen, är det renoverat och jag kan gladeligen spekulera på huset.

Här kan du kika på det bästaste lilla huset i Älta >>

Om kitschiga muggar och prioriteringar

Under åren har jag samlat på mig hela två muggar av det mer kitschiga slaget; Den gröna och rosa Törnrosamuggen från K-mart i Florida som kan skrämma slag på de flesta. Man älskar eller hatar den. Den andra muggen var en julklapp från fröken Lundell med ett härligt Anne Taintor inspirerad bild med texten ”Queen of fucking everything”. Nyskapande 50-tals kitsch när den är som bäst. Det är ur den senare som jag nu dricker mitt kaffe tillsammans med några välförtjänta kanelgifflar; Små men naggande goda.
Jag sitter framför datorn och skriver pressinbjudan till Värmlandsteaterns ”En Julsaga” och har hunnit skrivit om den flera gånger och medan jag väntar på att få feedback på de färdiga texterna så ska jag försöka fixa till layouten i Illustrator… Väntar även på att få den aktuella loggan i färg.
Samtidigt försöker jag leta via nätet efter en bra plats för årets nyårsfest i Torsby med omnejd. Jag och Kristina hann i alla fall bestämma festens känsla och meny tidigare i veckan innan hon for mot sydligare breddgrader – lärarresa till Sydafrika. Planet lyffter nog i skrivande stund.

I fredags var KM08 på kundmöte hos Tourism in Skåne och blev briefade  gällande värderingar, framtida mål, planen 2010 och vad det är vi ska rikta in oss på. Jag blev vald till min grupps projektledare i min frånvaro och imorgon börjar nedbrytadet av projektet och planering för 2011. Det kan bli långa sju veckor men jag utgår från att vi gör det sjukt bra.

November kommer bli en häktisk månad för mig och jag bör genast planera prioriteringen. Familjen kommer över nästa helg, Fanny hälsar på efter sina tentor, jag fortsätter jakten på lägenheten i Karlstad och En Julsaga har premiär… Vilket påminner mig om att jag måste sätta mig med manuset nu och plita ner varje scen till en mening och hoppas på Gud ske lov att det är något av tryckerierna som pallar att fixa mina önskemål. Och jag gissar att min ömma moder snart ber mig om en önskelista för jul..

Jag värmer på en kopp kaffe till i micron, käkar upp resten av gifflarna och fortsätter här med min Söndag. Hör av dig om du har en plats att hyra ut för nyår!

Om hur man startar veckan bra

Det blev en lång vistelse i Värmland och det har varit riktigt skönt. Även om det alltid är kallare än jag föreställt mig. Malmö är långt bort från resten av Sverige så det är svårt att gissa hur kallt -7 grader verkligen är, varenda gång.
Träffade Lars och Lars på Projecta i Karlstad igår, fick en rundvandring och en kopp kaffe.  Det är ett kontor som inte ser mycket ut för världen, men uppdragen väger upp det utan problem. Båda mina LiA-avtal är nu påskrivna och klara, dels Projecta, men även Värmlandsteatern. Jag slår på stort i vår och tänker jobba järnet, för det var ett tag sen sist.

Idag, som ingen annan, började jag dagen med att spendera trettonhundra kronor hos tandläkaren relativt smärtfritt.
Snart ska jag bege mig mot Malmö igen och jag har trevliga manus att läsa och sammanfatta på tåget ner, spåna idéer, planera nyårssammankomst och dricka gratis Kaffe – för det är en fördel man får med det gråa SJ Prio kortet och vem blir inte glad av gratis kaffe?

Imorgon är det dags för Academedias inspirationsdag på Nöjesteatern, ni kan hitta evenemanget på Rosa bandets kalendarium och om du är en av de som ska dit, då ses vi där!

Om marknadsföringsplaner och Värmlandstrippen

Idag är en dag utan föreläsningar i Försäljning och CRM system. Vilket betyder så klart att jag har hela dagen för mig själv hemma med plugg av anteckningar och läsning av Rolf Laurellis Säljbibeln. Men först var jag tvungen att läsa recensionerna av Omaka Par som hade premiär i helgen och gå igenom tidsplanen för marknadsföringen av ”En Julsaga” som Värmlandsteatern sätter upp i år igen.
Jenny Lakmaker, som är årets Julsaga-producent, ringde för någon vecka sen och undrade om jag ville vara med på marknadsföringen. Och det är klart att jag vill det, så nu har jag filat på idéer utifrån de befintliga idéerna och råkade komma in i en rejäl julstämmning…i början av October. Men det är mysigt att kunna plocka fram Produktionsböckerna igen!

På torsdag är det tenta och efter det så bär det av till Värmland igen. Jag ska hinna med Omaka Par, hälsa på på Värmlandsteatern (jag förväntar mig kaffe i vinglas), möte med Projecta – min eventuella praktikplats våren 2010 och kanske också en fika med Marre och Malin..
Jag övervägde länge om jag skulle passa på och ta chansen att gå på ett BNI-möte i Karlstad också, men jag är tveksam på att jag hinner.

Om gadskratt och nostalgi från NWT

nwt.se  › Nöje

Osannolikt roliga omaka par bjuder på gapskratt och nostalgi

SCEN

Komedin Omaka par låter på pappret som en omöjlig kombination. Två kvinnor som är varandras totala motsatser delar lägenhet. Lägg till 80-talsinramning i form av ståluggar, blå ögonskugga och axelvaddar och kasta sedan in ett Trivial Pursuit och billigt rosévin och få ett recept på total katastrof. På pappret ja.
Men verkligheten och pappret stämmer ju inte alltid överens. Här har Värmlandsteatern lyckats med det som de är allra bäst på – farsartad komedi.

Utan att det blir larvigt får vi följa de två kvinnorna och deras fyra väninnor. Det är den ärkesnipiga hemmafrun Beatrice spelad av Anna Skoglund och den slarviga singelkvinnan Ulla spelad av Åsa Bengtsson.

Både Åsa Bengtsson och Anna Skoglund är helt enkelt lysande i sina roller. Man skulle kanske kunna tycka att de kan verka en smula överdrivna men åtminstone jag har träffat på liknande karaktärer i verkliga livet. Man brukar säga att det som karaktäriserar bra komedi är timingen och här sitter allt perfekt. Varje himlande med ögonen och frenetiskt torkande med trasan känns på något galet sätt äkta.
Sedan är det ett faktum att 1980-talet som årtionde är otroligt tacksamt att driva med. Bara kläderna är värda en egen applåd. Alla som någon gång hårdsprayat en stålugg, försökt sitta bekvämt i en chockrosa saccosäck eller ens tänkt tanken att kombinera pumps med benvärmare får en verklig nostalgitripp här.

I de andra rollerna är presentationerna överlag bra även om Edison Meneses och Björn Nordström som de spanska bröderna i lägenheten ovanför sliter med brytningen.

Pjäsen skrevs 1985 och har här hamnat i Karlstadmiljö. Ibland känns det krystat med sådana förflyttningar i tid och rum. Men här kastar Åsa Bengtsson ur sig den ena repliken efter den andra på bredaste karlstadsmål utan att det blir det minsta larvigt.
Till och med en luttrad recensent skrattar högt, flera gånger, utan varken hån eller skadeglädje. Bara skratt.
Inne i den trånga lokalen på Tempelriddaren sitter publiken hopträngd runt scenen. Det har den underbara effekten att det inte behövs mikrofoner och då och då känns det faktiskt som om man befinner sig i ett vardagsrum någonstans i Karlstad – mitt under brinnande 80-tal.

Adina Magnusson
adina.magnusson@nwt.se
0550-41 25 51

Om vad VF tyckte om helgens premiär

2009-10-05 11:24 ELISABETH NILSSON , VF

OMAKA PAR
• Av Neil Simon
• Med Värmlandsteatern
• Regi Ricky Andreis
• I rollerna Åsa Bengtsson, Anna Skoglund m fl
• Premiär på Tempelriddaren, Karlstad, i lördags

Trivial Pursuit, billigt vin i glasen och Madonna på vinylspelaren. Där har du huvudingredienserna när tjejkompisarna Ulla, Vera, Denice, Eva, Felicia och Beatrice samlas för att umgås och skvallra. Det är det glada 80-talet och att kliva in på Tempelriddaren är som att ta en tidsmaskin tillbaks till min egen barndom. Igenkänningsfaktorn är hög. Här finns reliker som de flesta i publiken någon gång själva haft i sin ägo; saccosäcken, de rosa volangkuddarna, spegelväggen och köksstolarna i rotting. Publiken sitter bokstavligt talat i huvudpersonen Ullas vardagsrum, på stolar utplacerade runt om scenen. Gränsen mellan publik och scen är nära på utsuddad och ibland kommer skådespelerskorna så nära att man tydligt kan se de tjocka lagren av blå mascara på ögonfransarna.
På tjejkvällarna kretsar snacket kring karlar, relationer och sex. Att dra paralleller till tv-serien ”Sex and the city” känns ganska givet. Det här är vad ”Sex and the city” hade varit om det utspelat sig i Karlstad och inte New York – Kir i stället för Cosmopolitan.
Som en bomb slår det plötsligt ned att Beatrice, den pedantiska och perfekta av dem, har lämnats av sin man. Vad ska hon göra nu? Var ska hon bo?
Ur tumultet som utbryter reser sig slarvmajan och livsnjutaren Ulla med en lösning. Beatrice kan flytta in hos henne. Nu kan ni nog gissa vilket det omaka paret i pjäsen är.
Under de två timmar jag befinner mig i denna färgglada och smaklösa värld går det aldrig många sekunder mellan skratten. Det är oneliner på oneliner, ibland lite väl förutsägbara, men oftast riktigt, riktigt roliga.
Den i ensemblen som får flest ur publiken att vika sig dubbelt är den rättframma Ulla, spelad av Åsa Bengtsson. När Beatrice förtvivlad sitter och jämrar sig över att hon inte kommer att kunna leva utan sin make Sixten, svarar Ulla henne glatt på klingande Karlstadsmål att hon minsann har levt utan Sixten hela sitt liv och ”det har gått gôrbra”.
För att muntra upp Beatrice (och sig själv) bjuder Ulla in två spanjorer på en middag hon hoppas ska leda till lite action mellan lakanen. Men det går snett och Ulla börjar mer och mer förstå varför Sixten lämnade Beatrice. Det enda jag ställer mig frågande till är de sista 10 minuterna av föreställningen. Beatrice gör en konstig helomvändning och slutet känns väldigt abrupt. Och även om jag gillar den annorlunda scenlösningen så var den inte ultimat för sikten. Där jag satt skymdes en bit av scenen av huvuden, vilket gjorde att jag hur jag än vände och vred på mig ibland inte kunde se vad som hände. Men det spelar egentligen ingen roll. Omaka par är en färgsprakande och välbehövlig skrattinjektion i höstmörkret, och jag lämnar teatern med ett stort leende på läpparna.